ACON Diabetes Care - Om diabetes
ETUSIVU | FRAMSIDAN | FRONTPAGE | NETTIKAUPPA
line decor
  
line decor


 
 


 

   

Läs mera om diabetes

Om Diabetes

Kontroll och testning

Diabetes specialist

Diabetesvård och kontrol

 

 

Om Diabetes

people

Diabetes är en grupp sjukdomar där högt blodsocker är den gemensamma nämnaren. Sjukdomen karakteriseras av att produktionen av hormonet insulin har upphört i kroppen, att insulinutsöndringen är för liten eller att insulinet har nedsatt effekt. När insulineffekten är nedsatt brukar man tala om insulinresistens. Då blodsockret ligger på för hög nivå en längre tid omvandlas proteiner till socker. Det kan leda till förändringar i njurar och nerver, men också i hjärta och cirkulationsorgan.

Det finns två huvudtyper av diabetes: typ 1 (juvenil diabetes, ungdomsdiabetes) och typ 2 (åldersdiabetes, vuxendiabetes). Vid typ 1 måste den upphörda insulinproduktionen ersättas med livslång insulinbehandling. Vid typ 2 är det A och O att minska risken för artärsjukdom med hjälp av behandling för högt blodsocker, högt blodtryck, onormala blodfetter och koagulationsfaktorer. I Finland har ungefär 40 000 personer typ 1-diabetes och ungefär 250 000 personer typ 2-diabetes. Alla diabetestyper kan yttra sig på olika sätt och behandlingen kan bestå av bl.a. kost i vissa fall och insulin i vissa fall. Man kan få typ 1-diabetes uppe i åren och typ 2 kan bryta ut i unga år eller i barndomen. Vid lindrigare former kan blodsockret normaliseras, till exempel tack vare viktnedgång eller ökad motion. Däremot finns de ärftliga anlagen kvar.

Vanlighet

Det finns två huvudtyper av diabetes: typ 1 (juvenil diabetes, ungdomsdiabetes) och typ 2 (åldersdiabetes, vuxendiabetes). Vid typ 1 måste den upphörda insulinproduktionen ersättas med livslång insulinbehandling. Vid typ 2 är det A och O att minska risken för artärsjukdom med hjälp av behandling för högt blodsocker, högt blodtryck, onormala blodfetter och koagulationsfaktorer. I Finland har ungefär 40 000 personer typ 1-diabetes och ungefär 250 000 personer typ 2-diabetes.

Alla diabetestyper kan yttra sig på olika sätt och behandlingen kan bestå av bl.a. kost i vissa fall och insulin i vissa fall. Man kan få typ 1-diabetes uppe i åren och typ 2 kan bryta ut i unga år eller i barndomen. Vid lindrigare former kan blodsockret normaliseras, till exempel tack vare viktnedgång eller ökad motion. Däremot finns de ärftliga anlagen kvar.

Typ I och II diabetes

Typ I

Arvsgången vid typ 1-diabetes är komplicerad och till stora delar fortfarande okänd. Ett barn till en förälder med typ 1-diabetes löper mindre än fem procents risk att också få sjukdomen. Om båda föräldrarna har typ 1-diabetes ökar risken för barnet till mellan 10 och 20 procent. Men nio av tio av alla barn som insjuknar har ingen nära släkting med typ 1-diabetes. Cirka 40 000 människor i Finland har sjukdomen.

Orsaker - symptom: Vid typ 1-diabetes har kroppens egen insulinproduktion helt eller nästan helt upphört. Av någon anledning angriper och förstör kroppens immunsystem de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln, vilket på sikt leder till total insulinbrist.

Symptomen visar sig först när 70-80 procent av de insulinproducerande cellerna förstörts. De första tecknen brukar vara stora urinmängder, ökad törst och onormal trötthet, ibland också viktnedgång.

De stora urinmängderna beror på att socker utsöndras med urinen genom njurarna och att sockret drar med sig vatten. Törsten är en signal om de stora vätskeförlusterna med urinen. Trötthet och viktförlust beror på allvarliga störningar i ämnesomsättningen som också beror på insulinbristen.

Varför immunsystemet, som är till för att försvara kroppen mot infektioner, angriper och förstör de egna insulinproducerande cellerna, vet man inte. Många forskare menar att det krävs en kombination av dels ett ärftligt anlag och dels någon yttre miljöfaktor, det spekuleras i om virus eller kemikalier kan fungera som den tändande gnista som startar angreppet.

Behandling: Insulin förstörs om det kommer i kontakt med mag- och tarmkanalens safter och det går inte att ta i form av tabletter. Enda sättet att tillföra insulin till kroppen i dag är därför med någon form av injektioner, men det pågår försök med att inhalera insulin bland flera läkemedelsföretag. Alla människor med typ 1-diabetes behandlas med insulin.

Kostnader: Insulin är kostnadsfritt för den enskilde, liksom de förbrukningsartiklar som behövs för att tillföra kroppen ett läkemedel eller som behövs för egenkontroll av medicineringen, om de förskrivits av läkare på grund av sjukdom.

Typ II

Tre-fyra procent av befolkningen, har typ 2-diabetes. Många har dessutom sjukdomen utan att veta om det. Risken att insjukna ökar dramatiskt ju äldre du blir. Man räknar med att bland dem som är över 75 år har minst tio procent typ 2-diabetes. Sjukdomen blir allt vanligare, inte bara i Finland utan över hela världen.

Arvsgången: Tvärt emot vad många tror är typ 2-diabetes mer ärftlig än typ 1. Undersökningar av enäggstvillingar, som ju har exakt samma arvsanlag, visar att om den ena får typ 2-diabetes löper den andra 90 procents risk att också insjukna. Får en enäggstvilling typ 1-diabetes är risken för den andra mellan 25 och 50 procent.

Orsaker - utbredning: Vid typ 2-diabetes är förmågan att producera insulin inte helt borta men mängden insulin räcker inte för kroppens behov. Det beror framför allt på två saker:
Dels förmår inte kroppen att svara med ökad insulinproduktion i tillräcklig mängd när sockerhalten i blodet stiger efter exempelvis en måltid.
Dels är själva vävnadernas förmåga att utnyttja det insulin som finns, nedsatt, vilket innebär att det behövs en större mängd insulin för att "öppna" cellen så att den kan ta emot blodets socker.

Många personer som har typ 2-diabetes är överviktiga och fetma är en av orsakerna till att kroppscellerna förlorar sin känslighet för insulin. Överviktiga som inte har typ 2-diabetes förmår att producera så mycket insulin, upp till fem-tio gånger det normala, att blodsockret hålls på normala nivåer trots den nedsatta känsligheten i kroppscellerna. De som har diabetesanlag klarar inte detta, relativ insulinbrist blir följden och blodsockret stiger.

Även när det gäller typ 2-diabetes finns det stora skillnader mellan olika länder, men också inom regioner i till exempel Asien, Afrika och Stillahavsområdet. Ofta ökar diabetes bland folkgrupper som lämnar en traditionell livsstil, många gånger på landsbygden, och flyttar in till städer. Ett annat livsmönster utvecklas i och med förändringen, och typ 2-diabetes kan följa. Hos till exempel Pimaindianerna i USA har över 30 procent av den vuxna befolkningen diabetes.

Debuten av typ 2-diabetes brukar vara mer smygande än vid typ 1, men symptomen är desamma: ökad törst, stora urinmängder och trötthet. Många har typ 2-diabetes eller är på gränsen till att få det utan att de själva vet om det. Ofta upptäcks sjukdomen i samband med en vanlig hälsokontroll där man undersöker blodsockret eller om det finns socker i urinen.

Personer som har anlag för att få typ 2-diabetes kan hålla sjukdomen stången så länge insulinbehovet inte är större än förmågan att producera insulin. Om behovet ökar, till exempel när vikten går upp, kan den kritiska gränsen passeras och sjukdomen bryta ut. Typ 2-diabetes ökar kraftigt i länder där levnadsstandarden stiger, där folk börjar äta mer - och framför allt mer fettbildande mat - samtidigt som de arbetar mindre med kroppen.

För ungefär en tredjedel av alla människor med typ 2-diabetes i Finland består behandlingen av att lägga om matvanor för att gå ned i vikt samt vardagsmotion. Viktminskningen gör att den egna insulinproduktionen räcker till igen och ökad fysisk aktivitet förbättrar känsligheten för insulinet. Blodsockernivåerna blir då mer normala.

Ytterligare en tredjedel behöver också tabletter för att hålla blodsockret i schack. Medicinen stimulerar den egna insulinproduktionen eller ökar vävnadernas känslighet för insulin. Den sista tredjedelen behöver precis som människor med typ 1-diabetes dagliga insulininjektioner, och på senare år har det blivit allt vanligare att människor med typ 2-diabetes övergår till insulinbehandling. Det innebär att det i dag finns fler 40-åriga människor med typ 2-diabetes som tar insulin än det finns 40-åriga människor med typ 1-diabetes.

Diabetes och graviditet

pregnancy

Graviditet kan kompliceras av någon av de tre diabetesformerna typ 1-, typ 2- och graviditetsdiabetes. Förutsättningarna för en kvinna med diabetes att klara en graviditet och få ett friskt barn är numera gynnsamma. Men fortfarande innebär en graviditet för den kvinnan någonting speciellt. De medicinska och tekniska framstegen betyder mycket, men hennes egen aktiva medverkan spelar en oerhört viktig roll. Det är nödvändigt att kvinnan - och även mannen - får ingående information om de speciella problem som är förknippade med graviditet och diabetes.

För den som har diabetes och är gravid eller planerar att bli gravid är det för fostrets utvecklings skull extra viktigt med en bra blodsockerkontroll, att komma i åtnjutande av den speciella övervakning som gäller under graviditet. Graviditetens inverkan på diabetessjukdomen är komplex, och diabetes påverkar graviditeten på olika sätt.

Hos kvinnor i fertil ålder som har typ 2-diabetes är behandlingen före graviditet i allmänhet kost och tabletter. Under graviditet ersätts behandlingen med insulin. En grupp kvinnor utvecklar under graviditeten en nedsatt glukostolerans med förhöjda blodsockervärden, så kallad graviditetsdiabetes, som under graviditeten kan behöva behandlas med insulin.

Det är även för dessa grupper viktigt med den speciella vården och stöd i samband med graviditeten.

Barn och diabetes

children

Diabetes hos barn kommer ofta oväntat. De första symtomen är många gånger mycket våldsamma, men situationen lugnar ner sig snabbt. Senast några dagar efter att behandlingen har satts in mår barnet lika bra som före sjukdomen. Trots allt är diabetes något som kommit för att stanna, en livslång sjukdom som måste skötas varje dag. Diabetes behandlas med insulin och barnet tar insulinsprutor eller använder insulinpump. Diabetessjukdomen varar livet ut och skiljer sig därigenom från de flesta andra sjukdomar.

Det kan vara en stor chock när ett barn får diabetes, men man lär sig leva med sjukdomen. Diabetiker lär sig leva ett fullödigt, gott och helt vanligt liv – med diabetes. Med tiden blir diabetes en personlig egenskap bland många andra hos barnet. Längre fram i livet är diabetes inte någon sjukdom i egentlig mening och inkräktar inte särskilt mycket på det dagliga livet.

I Finland är typ 1-diabetes fortfarande den dominerande diabetestypen bland barn. Men på grund av den ökande fetman och den fysiska inaktiviteten blir det vanligare med typ 2-diabetes bland barn när de har ärftliga anlag för sjukdomen. Än så länge finns det mycket litet kunskap om typ 2-diabetes och metabolt syndrom hos barn.

Målet med behandlingen är att barnet ska må bra varje dag, växa och utvecklas normalt och undvika senkomplikationer.

Målvärden för blodsockret hos barn:
4–7 mmol/l före måltider
8–10 mmol/l en och en halv timme efter en måltid.

När ett barn får diabetes väcker det många frågor i familjen. Nedan hittar du några vanliga frågor och svar. Svaren är kortfattade och alla frågor kan inte besvaras på ett entydigt sätt. Svaren gäller typ 1-diabetes.

Varför just vårt barn? Det är inte känt vad som är orsaken till diabetes. Precis som vid många andra sjukdomar är det i många fall en ren slump att ett barn insjuknar i diabetes. Om ett barn ofta smäller i sig godis är det inte det som utlöst diabetes. Inte heller föräldrarnas sätt att behandla barnet, till exempel gräl eller andra psykiska faktorer, har något att göra med att barnet fått diabetes, varken barnet självt eller föräldrarna har gjort sig skyldiga till någonting. På senare år har forskarna upptäckt arvsfaktorer, gener, som har samband med diabetes. Det finns både skyddande och sjukdomsframkallande gener.

Diabetes är ingenting som familjen måste hemlighålla eller skämmas för. Man kan prata om diabetes med vem som helst. Den som kan sköta diabetes har mycket större kunskaper än de flesta andra om läkarvetenskapen, människokroppens funktioner, det kemiska samspelet och mycket annat.

Är det svårt att injicera insulin? Gör det ont när man sticker? Det går snabbt att lära sig injicera insulin. På de flesta diabetesmottagningar får barnet eller föräldrarna tillsammans med personalen lära sig spruta insulin direkt från och med den första injektionen. Det är viktigt att lära sig injicera insulin från första början. Dessutom får man med en gång lära sig mäta blodsockret. Blodsockermätningen går till så att man först punkterar, alltså sticker ett hål i fingertoppen, pressar ut en bloddroppe och sedan lär sig använda en blodsockermätare.

Nålarna (kanylerna) i insulinsprutan är mycket vassa och tunna. De moderna hjälpmedlen är så avancerade att sticket nästan inte alls känns. Det är mest så att man själv går och funderar på sprutan och tycker det känns obehagligt att sticka nålen i huden. Tänk på att det i början kan vara till stor hjälp att ofta prata om injektionerna och träna injektionstekniken tills den går på rutin.

Vid blodsockermätning används en särskild liten apparat som sticker hål i fingertoppen. Med den är det lätt som en plätt att ta blodprov.

Hur ska vi gå vidare? Senast några dagar efter insatt behandling har barnet repat sig och mår lika bra som före sjukdomen. De första dagarna går åt till att lära sig egenvården. Men ganska snabbt rullar livet på i sina invanda banor igen. I början är det mycket att stå i och många saker ska ordnas. Barnet måste kanske bli inlagt på sjukhus, fortsätta på dagis eller ska börja i skolan. Allt anpassas individuellt efter barnets behov. Längre fram behöver barnet inte gå på kontroll lika ofta. Det räcker med kontroll hos läkaren och diabetessköterskan med 1–3 månaders mellanrum. Hemma ska föräldrarna inte tveka att slå en signal till diabetesmottagningen, när de behöver praktiska råd av läkaren, diabetessköterskan eller någon annan i vårdteamet.

Symptom av diabetes

Typ I

Vanliga symtom är ökade urinmängder, törst, avmagring och trötthet. Symtomen utvecklas som regel snabbt, inom några dagar eller veckor.

Typ II

Symptomen brukar vara det samma med typ 1 diabetes.

Komplikationer

Hjärt- och kärlsjukdom vid diabetes

Risken för hjärt-kärlsjukdom är förhöjd vid diabetes, såväl vid typ 1 som typ 2. Det är i första hand de stora blodkärlen som drabbas vid högt blodsocker, men även hjärtmuskelns minsta blodkärl kan förändras, på samma sätt som i till exempel ögats näthinna eller njuren.

Den vanligaste kärlkomplikationen är hjärtinfarkt, men även till exempel slaganfall (stroke) och fönstertittarsjuka drabbar oftare personer med diabetes än andra. Jämfört med icke-diabetiker är risken större för kvinnor än för män.

Över 20 procent av dem som vårdas för hjärtinfarkt har en tidigare känd diabetes. Uppemot två tredjedelar av dem utan känd diabetes har antingen ett förstadium till sjukdomen eller utvecklad diabetes när de får sin infarkt.

Personer med diabetes drabbas hårdare än andra av hjärtinfarkt, med större risk för efterföljande rytmrubbningar och hjärtsvikt. Modern infarktbehandling är särskilt gynnsam vid diabetes, till exempel propplösande medicinering, blodförtunnande och hjärtskyddande medicin.

Risken för att drabbas eller dö av en hjärtinfarkt ökar med stigande blodsocker. Andra faktorer som bidrar till åderförkalkning, till exempel rökning, högt blodtryck och förhöjda blodfetter, är ännu farligare om man dessutom har diabetes.

När det gäller typ 2-diabetes finns en koppling till hjärt-kärlsjukdom via det så kallade metabola syndromet, en störning i ämnesomsättningen som leder till insulinmotstånd, högt blodtryck, blodfettrubbningar och bukfetma. Allt detta leder sammantaget till åderförkalkning samt en nedsatt förmåga att lösa upp blodproppar.

Det har länge varit känt att blodet har en ökad tendens att bilda blodproppar vid typ 2-diabetes, eftersom blodkärlens insidor släpper ut mer av en så kallad von Willebrandfaktor än hos personer utan diabetes. Denna faktor behövs för att blodet ska kunna levra sig vid en skada, men har man för mycket tenderar blodet att klumpa ihop sig. Även andra ämnen i blodet produceras i felaktiga proportioner, vilket också leder till att såväl små som stora blodkärl täpps till.

Nya data talar för att patienter med typ 2-diabetes löper samma risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom som icke-diabetiker med redan utvecklad kranskärlssjukdom, vilket medfört att Läkemedelsverket lyft upp typ 2-diabetes till samma risknivå som genomgången hjärtinfarkt. Även vid typ 1-diabetes ökar risken för hjärtinfarkt. Åderförkalkning utvecklas tidigare och är mer utbredd, även i hjärtats kranskärl, än hos andra.

Komplikationer i rörelseorganen

Människor med diabetes drabbas lättare än andra av smärta och stelhet i leder som axlar, händer, nacke och höfter. I allmänhet uppkommer besvären efter många års diabetes.

Orsaken är att bindväven runt leder och senor "angrips" av sockret, något som på många års sikt leder till en viss skrumpning av ledkapslar eller senor, ofta med en inskränkt rörelseförmåga och smärta som följd.

Problem i händerna är vanligast och drabbar såväl yngre, insulinbehandlade som äldre personer med kost- eller tablettbehandling. Man har inte funnit något samband med blodsockerinställningen, däremot finns en koppling till hur länge man har haft sin diabetes och hur gammal man är.

Sjukgymnastik kan ofta underlätta och med hjälp av avslappningsövningar kan man undvika tilltagande smärta och stelhet i de angripna delarna av kroppen. Om problemen drabbar handflatorna kan en enkel operation avhjälpa stramheten.

Diabetes och dina ögon

Ögonkomplikationer kan uppstå både vid typ 1- och typ 2-diabetes. Förändringarna i ögonbotten kallas retinopati och är en av de fyra vanligaste orsakerna till blindhet i västvärlden. Genom tidig diagnostik och behandling har dock skadorna minskat kraftigt.

Diabetesretinopati innebär att de små blodkärlen i näthinnan (retina) förändras och förtjockas. Det blir svårare för syret att nå fram och för att motverka syrebrist bildas därför nya kärl. Dessutom blir kärlväggen otät så att äggviteämnen från blodet kan läcka ut och visa sig som små gula fläckar.

Bakgrundsretinopati med äggviteläckage och små punktblödningar drabbar nästan alla med typ 1-diabetes efter omkring 20 år. Ungefär en tredjedel drabbas av proliferativ retinopati, det vill säga nybildning av lättblödande kärl.

Behandling av retinopati är bästa möjliga blodsockerkontroll samt vid behov laserbehandling (fotokoagulation). Förutsättningen är att förändringarna upptäcks i tid, varför det är nödvändigt med regelbundna ögonkontroller.

Vid typ 2-diabetes är retinopati inte riktigt lika vanligt som vid typ 1-diabetes. De som behandlas enbart med kost har minst förändringar, därefter kommer de som behandlas med tabletter, och de som behandlas med insulin har mest förändringar. Detta återspeglar ett direkt beroende av blodsockernivån.

Hos äldre med typ 2-diabetes är det vanligare med så kallat makulaödem, vilket betyder läckage av vätska från blodkärlen ut i gula fläcken (makula), platsen för det centrala, viktiga seendet. Ögonläkarna blir dock allt skickligare på att behandla denna komplikation, som upptäcks vid ögonkontroller. Även behandling av högt blodtryck skyddar ögat.

Diabetes ökar risken för grå starr och många opereras för denna linsgrumling. Ibland är inte lasertekniken tillräcklig för att "täta" läckande blodkärl eller för att hejda tillväxten. Det kan då bli aktuellt med ett kirurgiskt ingrepp, så kallad glaskroppsoperation. En annan, övergående, komplikation till diabetes är den dimsyn som kan uppträda i samband med förändringar i blodsockernivån.

Njurpåverkan vid diabetes

Njurpåverkan vid diabetes kallas nefropati och uppstår när blodsockret har varit förhöjt under lång tid. Såväl personer med diabetes typ 1 som typ 2 drabbas, men att ha diabetes typ 1 verkar vara en något tyngre riskfaktor.

Eftersom de som inte visat tecken på njurskada under de första 20 åren av sin diabetes har en mycket lägre risk att drabbas senare, verkar det som om vissa människor är mer skyddade mot njurkomplikationer. Vilka som har detta skydd vet man dock inte i förväg och det är därför viktigt att hålla blodsockret nere hos alla för att minska risken.

Äggvita i urinen är ett tidigt tecken, och ett känsligt mått, på njurskadan vid diabetes. Tester för mikroalbuminuri (mikroskopiska mängder äggvita i urinen) ska göras regelbundet. Innebörden av ett positivt utslag på detta test skiljer sig litet mellan typ 1- och typ 2-diabetes. Vid typ 1-diabetes tyder det på en begynnande njurskada och man bör skärpa ansträngningen mot en god blodsocker- och blodtryckskontroll. Vid typ 2-diabetes kan utslaget ha en något vidare innebörd. Det visar inte endast på risk för njurskada utan kan också markera en risk för hjärt-kärlsjukdom. Läckage av äggvita i urinen kan även uppfattas som en förändring av blodkärlens väggar, vilket kan utvecklas samtidigt med åderförkalkning. I praktiken leder ett positivt utslag alltid till en satsning på förbättrad kontroll av blodsocker, blodtryck och blodfetter.

Om njurskadan utvecklas utan rätt behandling kan den till slut leda till dialys eller njurtransplantation. Tidigare drabbades närmare hälften av alla med typ 1-diabetes av nefropati efter 15-20 års sjukdom. Med dagens bättre behandling är siffran endast 10-15 procent.

Njurarna är en del av kroppens "reningsanläggning". De filtrerar ut de vattenlösliga gifter som bildas i ämnesomsättningen. De medverkar till reglering av blodtryck och kroppens surhetsgrad samt salt-, vätske- och kalkbalans. Blodbildning är en annan funktion.

När blodsockret är förhöjt uppstår kemiska reaktioner i njurarna som gör att de kan ta skada. Den allvarligaste skadan drabbar de små blodkärlsnystan som filtrerar den vätska som så småningom återvinns eller bildar urin. När kärlväggen skadas av den förhöjda sockernivån i blodet läcker äggviteämnen ut i urinen. Om detta får fortsätta kan kärlen skadas och njurarnas reningsförmåga försämras.

Så fort misstanke om njurpåverkan visar sig ska blodtrycket behandlas, till och med redan innan det börjar stiga. Det finns många olika mediciner och ibland behövs flera preparat. Hjälper inte läkemedel kan det bli nödvändigt med njurdialys, som ges antingen som blod- eller påsdialys. Vid bloddialys kopplas man till en maskin som fungerar som en konstgjord njure. Vid påsdialys används bukhinnan som ett filter och reningen görs kontinuerligt.

Transplantation ger bäst resultat på sikt och görs om det finns lämplig givare och de medicinska förutsättningarna är gynnsamma.

Nervsystemet och diabetes

Den kanske vanligaste komplikationen av långvarig diabetes, både typ 1 och typ 2, kan uppstå i nervsystemet. Nervskadorna är av olika typ och med olika svåra eller inga symtom alls. Framför allt blodsockerförhöjningen vid diabetes har betydelse för uppkomsten av nervskador, samt hur länge man har haft sin diabetes.

Efter 15-20 års sjukdom har ungefär hälften av alla med diabetes nervskador, de flesta bara måttliga besvär. Vid diabetes typ 2 kan dock nervskadan vara ett faktum redan när sjukdomen upptäcks.

Den vanligaste nervskadan är nedsatt känsel i underben och fötter, vilket kan leda till skavsår och andra småsår utan att man själv märker det. Ofta förekommer även muskelsvaghet, som leder till utplattning av fotvalven. Det är viktigt att fotbekymmer upptäcks tidigt så att fotsår kan förebyggas med fotvård och lämpliga skodon. Stickningar och domningskänsla är andra symptom vid nervpåverkan. Orsaken till att nerverna till fötterna och benen är mest utsatta är att långa nerver är mer sårbara än korta.

En annan typ av nervskada vid diabetes drabbar de nerver som styr de inre organens arbete oberoende av vår vilja. Det kan exempelvis leda till att den sexuella funktionen påverkas, att man drabbas av yrsel när man reser sig upp, sväljningssvårigheter och nedsatt svettning på fötterna. Trög magsäckstömning och försämrad tömning av urinblåsan är andra symptom till följd av nervskada.

Människor med diabetes som har trög magsäckstömning får kraftigt förlängd passagetid för nästan all fast föda, en komplikation som uppmärksammats mycket de senaste åren. Symptom kan vara tidig mättnadskänsla, fyllnadskänsla och illamående. Fördröjd magsäckstömning kan också leda till obalans i blodsockret, eftersom huvuddelen av måltiden ligger kvar i magsäcken när insulineffekten är som kraftigast. Resultatet blir insulinkänning. Ett råd från läkare vid denna komplikation är att minska fiberhalten i kosten (den som normalt rekommenderas vara hög!), och att undvika stora måltider och fet mat. Det kan vara en bra idé att pröva sig fram i sin insulinbehandling med hjälp av blodsockerbestämning.

Människor som haft diabetes länge kan drabbas av att en enda nerv plötsligt förlamas. Det kan till exempel leda till ansiktsförlamning eller ögonmuskelförlamning. Besvären orsakas troligen av en liten blodpropp i nerven och brukar gå över spontant på några månader.

I många fall går det att behandla nervskador, dämpa eller helt ta bort symptomen.

Kontroll och testning

Egenvård

g monitoring

Den som har diabetes bör sträva efter att uppnå bästa möjliga blodsockerkontroll, med så få insulinkänningar (känning av lågt blodsocker) som möjligt. En god blodsockerkontroll är den viktigaste enskilda faktorn för att undvika akuta problem och kroniska komplikationer vid diabetes. Att uppnå en blodsockerkontroll jämförbar med den hos friska är dock omöjligt för de flesta som har diabetes.

Grunden för egenvård vid diabetes är att kunna mäta sitt eget blodsocker, att kunna tolka resultaten och att vidta rätt åtgärder med blodsockertesterna som grund. Självkontroll av blodsocker gör det möjligt att rätt avpassa förhållandet mellan insulin och/eller tabletter, mat och motion, samt att lösa akuta problem, till exempel vid sjukdom och insulinkänning.

Blodsockerkontroll är särskilt viktigt vid akut sjukdom, motion och resor. I det dagliga livet hjälper regelbunden testning till att justera kost-, tablett- och insulinbehandlingen. HbA1c (Hemoglobin A1c) är måttet för den genomsnittliga blodsockernivån över dygnet. Risken för komplikationer har ett direkt samband med detta mått, där riktlinjerna för diabetesvård har ett värde under 6,5 procent som mål för god kontroll.

Vid behandling med kost och tabletter är blodsockret oftast stabilare än vid insulinbehandlng. Antalet mätningar kan vara färre än med insulinbehandling.

Testning av ketoner i urinen är ett komplement till mätning av blodsocker i situationer av försämrad metabol kontroll eller vid akut sjukdom vid typ 1-diabetes. Ketoner är syror som bildas i kroppen när kroppsfett bryts ned. Ketoner i urinen, som förekommer tillsammans med höga blodsockernivåer och att man mår dåligt, är en signal på att man behöver mer insulin. Akut sjukhusvård kan behövas.

Målvärden

Blodtryck
130/80 mm Hg eller lägre

Blodsocker
HbA1c under 7 %
fasteblodsocker 4–7 mmol/l, efter måltider 8–10 mmol/l

Blodfetter
triglycerider under 1,7 mmol/l
totalkolesterol under 4,5 mmol/l
det onda LDL-kolesterolet under 2,5 mmol/l
det goda HDL-kolesterolet över 1,1 mmol/l

Hemoglobin A1c test

HbA1c återspeglar blodsockervärdena

Sockerhemoglobinet, glykosylerat hemoglobin, HbA1c, återspeglar långtidsblodsockret och medelblodsockret under de senast förflutna två månaderna. Sockerhemoglobinet (glukohemoglobinet) bildas långsamt av hemoglobinet i de röda blodkropparna och sockret i blodet. De röda blodkropparna kommer till i benmärgen. Enskilda röda blodkroppar finns kvar i blodbanan i 120–140 dagar och under den tiden fastnar det socker på dem – ju högre sockerhalten är desto mer socker fastnar det på de röda blodkropparna. Större svängningar uppåt eller neråt i blodsockret avspeglas i HbA1c redan inom ett par veckor. Mätning av långtidsblodsockret var tredje månad är ett bra komplement till egenkontrollerna av blodsockret och till hjälp i planeringen av behandlingen. Sockerhemoglobinet kan bestämmas med flera olika metoder. Därför är det svårt att exakt ange en genomsnittlig blodsockernivå som motsvaras av ett visst sockerhemoglobinvärde hos alla människor och med alla mätmetoder. Ett vägledande resultat får man dock om man utgår från att det genomsnittliga blodsockret ökar med 2 millimol per liter när sockerhemoglobinet ökar med en procent:

HbA1c % mmol/l
6 7
6,5 7,8
7 8,6
7,5 9,4
8 10,1
8,5 10,9
9 11,8
9,5 12,6
10 13,4

Det är ett vanligt fel att man jämför resultaten ett till ett. Om sockerhemoglobinet är 10 procent är det genomsnittliga blodsockervärdet inte 10 millimol per liter, utan 13-15 millimol per liter.

Keton testning

Typ 1-diabetiker måste mäta ketoner i särskilda situationer, till exempel när blodsockret stiger mycket vid förkylning eller när insulinpumpen inte verkar fungera normalt. Det är viktigt att åtgärda högt blodsocker med en gång för att inte drabbas av ketoacidos, syraförgiftning.

Man ska hålla ett öga på ketonerna när blodsockret är högt utan en tydlig orsak och inte går ner med insulin. Särskilt barn, insulinpumpanvändare och personer med någon infektionssjukdom har nytta av att mäta ketonerna.

Vanligen brukar ketonerna mätas med en sticka i urinen. Alla typ 1-diabetiker får lära sig att mäta ketoner. Samtidigt uppmanas de att ha urinstickor för mätning av ketoner hemma för säkerhets skull.

Nu går det att mäta ketoner, syra i urinen, i blodet med en kombinationsmätare för blodsocker- och syramätning. Kemiskt sett kan man urskilja flera olika typer av ketoner, men hos diabetiker är det betahydroxibutyrat som spelar den viktigaste rollen. De nya apparaterna mäter betahydroxibutyrathalten i blodet.

Tecken på insulinbrist: Ketoner i blodet eller urinen är ett tecken på insulinbrist i kroppen. Då kommer socker inte ut i blodbanan och vidare till cellerna. Följden blir att blodsockret stiger.

När cellerna inte får energi ur sockret måste de använda sina energidepåer, alltså bryta ner fett för att få energi. När fett bryts ner uppstår det ketoner som går ut i blodet och via njurarna vidare ut i urinen.

Ju större insulinbristen är desto kraftigare är fettnedbrytningen i fettvävnaderna och desto större mängder ketoner uppstår det. Personer med diabetes kan drabbas av ketoacidos, syraförgiftning.

Diabetiker kan ha ketoner i urinen efter hypoglykemi när blodsockret sjunkit för lågt. Hypoglykemi uppstår när glukagon insöndras i alfacellerna i bukspottkörteln, och utsöndringen av ketoner i levern påskyndas av glukagon.

Känn igen riskerna: Det är viktigt att en diabetiker känner till risken för syraförgiftning och känner igen symtomen.

Illamående, kräkning och magont är ofta ett symtom på syraförgiftning, men alla symtom är inte så här tydliga. Vid högt blodsocker blir man törstig och det ökar urinmängderna.

Det varierar från individ till individ vilka symtom som uppstår och hur snabbt förloppet går. Hos småbarn utvecklas symtomen på några timmar, hos vuxna inom ett halvt dygn.

Det är vanligen människor som inte är medvetna om att de har diabetes som drabbas av ketoacidos. Oförutsedda sjukdomar och uteblivna insulinsprutor kan också leda till syraförgiftning.

Också unga diabetiker bör känna till riskerna för ketoacidos eftersom hormonväxlingarna är dramatiska under puberteten. Det påverkar sockerbalansen och det är inte alltid lätt att hitta rätt dosregim. I känslosvallet i pubertetsåren står inte diabetes alltid högst på prioriteringslistan.

Blodsockret stiger vid förkylning Vid infektionssjukdomar kan blodsockret stiga och vara mycket högre än normalt, trots att man försöker äta som vanligt och ta insulin. Vid infektioner och feber ökar insulinbehovet hos många diabetiker för insulinet har inte sin normala effekt vid sjukdom. När man är sjuk är det således bäst att göra tätare blodsockermätningar.

Oftast räcker det med att öka insulindosen, ibland kan man ta en extra spruta. Om blodsockret är högt trots tillskottsinsulinet är det bästa att mäta ketonerna, understryker Riitta Veijola.

Vid förkylning är det inte alltid lätt att veta om illamående beror på förkylningen eller på höjda ketonvärden. Vanligen förhindras en blodsockerstegring tack vare tillskottsinsulin. Ju yngre och lättare en diabetiker är desto noggrannare måste han eller hon vara med egenvården under sjukdagar. Blodsockret kan vara lågt vid maginfluensa och diarré. Ända kan det samtidigt finnas ketoner i urinen på grund av energibrist i cellerna och gukagoninsöndring på grund av hypoglykemi.

Då får man inte ta extra insulin utan att prata med någon i diabetespersonalen. Särskilt när det gäller småbarn kan det vara nödvändigt med sockerdropp på sjukhuset på grund av risken för hypoglykemi.

Håll ett öga på situationenVanligen sjunker ketonerna när blodsockret går under 15 millimol per liter.

Om ketonhalten i blodet ligger under 0,6 millimol per liter behövs inga extra åtgärder. Fortsätt att hålla ett öga på blodsockret och se till att insulindosen är tillräckligt stor. Om ketonerna ligger mellan 0,6 och 1,5 millimol per liter ska blodsockret och ketonerna mätas med två till fyra timmars intervaller. Dessutom ska man försöka få ner blodsockret med hjälp av tillskottsinsulin.

Om ketonerna stiger till 3 millimol per liter är det bäst att kontakta diabetessjuksköterskan eller jouren för risken för ketoacidos är överhängande. När ketonerna ligger över 3 millimol per liter är sjukhuset det enda rätta stället för en diabetiker.

Ketoner i blodet Vad ska man göra?
Under 0,6 mmol/l Inga särskilda åtgärder.
0,6–1,5 mmol/l Åtgärda förhöjt blodsocker enligt anvisningarna från diabetesmottagningen. Kontrollera blodsockret och ketonerna varannan timme.
1,5–3 mmol/l Ökad risk för ketoacidos. Ta kontakt med diabetesmottagningen om du mår illa eller blodsockret inte sjunker trots tillskottsinsulin.
Över 3 mmol/l Åk iväg till sjukhuset.
Källa: Diabetes. Diabetesliitto ja Duodecim 2003.
			

 

Diabetesvård och kontrol

Insulinkänning

treatment

I det dagliga livet gäller det att balansera det som höjer och det som sänker blodsockret. Målet är att få en låg och jämn nivå. Mat höjer blodsockret. Insulin, tabletter och fysisk ansträngning sänker det. Mat, läkemedel och motion är alltså de instrument som människor med diabetes har för att påverka sitt blodsocker.

För höga blodsockervärden kan till exempel uppstå om man äter för mycket i förhållande till den mängd insulin eller tabletter man tar. För höga värden uppstår också om man är mer stillasittande än vanligt. Omvänt blir blodsockret för lågt om man äter för litet i förhållande till hur mycket insulin eller tabletter man tagit eller att man ansträngt sig ovanligt mycket.

Både för höga och för låga halter av socker i blodet är obehagliga. Blir halterna mycket för höga eller mycket för låga är det till och med farligt.

Förutom att de höga halterna ökar risken för följdkomplikationer, ger de samma symptom som vid sjukdomsdebuten: törst, ökade urinmängder och trötthet.

För låga blodsockervärden (insulinkänning) är betydligt vanligare. Risken är störst vid insulinbehandling, men känning kan också inträffa vid tablettbehandlad diabetes.

Symptomen kan vara hunger, svettningar, huvudvärk, darrningar, hjärtklappning, koncentrationssvårigheter, oro, förvirring och aggressivitet. Botemedlet är att äta druvsockertabletter, dricka juice, söt saft eller liknande.

Sjunker blodsockret mycket lågt förlorar personen med diabetes medvetandet och hamnar i ett så kallat insulinkoma. Detta är ett farligt tillstånd eftersom hjärnan kan ta skada av alltför låga blodsockervärden.

En kraftigt omtöcknad eller medvetslös människa med diabetes ska snabbt föras till sjukhus. Man ska aldrig försöka tvinga ned något i munnen på en medvetslös person. En del personer med diabetes bär ett ID-kort i plånboken eller en amulett med Diabetesförbundets symbol runt halsen.

De flesta människor med diabetes känner igen tecknen när blodsockret är på väg att sjunka för lågt och hinner själva utan dramatik äta något sött så att sockerhalten stiger. En del saknar dock varningssignaler, och då kan insulinkänningen omärkligt gå över i insulinkoma.

Välj rätt kost

food

Diabetiker ska äta samma typ av kost som rekommenderas till hela befolkningen. Den ska innehålla lite fett, salt och socker, men mycket fibrer. Man kan själv tillreda maten eller hålla sig till färdiga produkter. Tack vare dagens moderna behandlingsmetoder vid diabetes kan kosten avpassas individuellt och vara flexibel. Den kost som rekommenderas till diabetiker är bra mat för vem som helst. Men vilken mat som helst är inte bra kost för diabetiker. Vid diabetes är det bäst att vara noga med vad man äter, trots att ingen specialkost krävs.
Allsidig – Smakar gott – Tilltalande – Varierad kost – Bra för hjärtat

Rätt kost för diabetiker
individuellt avpassade matportioner utifrån energiförbrukning och målvikt
bröd, gröt, müsli och andra spannmålsprodukter, helst fullkornsprodukter och gärna till alla måltider
mycket grönt, frukt och bär
potatis, ris eller makaroner till huvudmålen
fettfria och magra mjölkprodukter i måttliga mängder
bordsmargarin eller magra fettblandningar på brödet
magra och saltreducerade charkvaror alternativt ost, kött, kyckling och fisk i måttliga eller små mängder
olja eller andra mjuka fetter till matlagning och bakning.

Diabetes typ 1 (juvenil diabetes, ungdomsdiabetes): Flexibel behandling – Välj själv vad du äter
Diabetes typ 1 kan debutera i barndomen, ungdomen eller i vuxen ålder.
Diabetes typ 1 behandlas alltid med insulin.
Samspelet mellan insulinbehandling och kost är viktigt. Det håller blodsockret på bästa möjliga nivå. Insulinbehandlingen avpassas individuellt efter vars och ens matvanor.
Vid så kallad flerdosbehandling måste en diabetiker vid varje måltid kunna beräkna matportionerna rätt i proportion till effekten på blodsockret och anpassa insulindoserna därefter. Det är nödvändigt för bra sockervärden.

Diabetes typ 2 (vuxendiabetes, åldersdiabetes): Var uppmärksam på fettkvaliteten – Snåla inte med grönsaker och spannmålsprodukter
Diabetes typ 2 debuterar vanligen i medelåldern eller senare. De flesta typ 2-diabetiker har övervikt och höga blodsockerhalter, men också blodfettsrubbningar och förhöjt blodtryck.
Diabetes typ 2 ökar risken för arterioskleros, åderförkalkning. Därför spelar fettmängden och fettkvaliteten en viktig roll.
Fetma är en bidragande faktor vid typ 2-diabetes. Därför behandlas överviktiga med bantning och viktkontroll. Vid bantning är det A och O att äta mindre av allt, men extra viktigt att reducera intaget av hårda fetter. Allt fett som kommer från mjölk och kött är hårt fett, men också bland annat kokosfett.
Ät gärna mycket grönt, frukt och bär. Mjuka fetter, bordsmargariner och olja, samt fisk i små mängder är bra för hjärta och kärl.
Motion hjälper dig att banta och hålla vikten. Dessutom har fysisk aktivitet gynnsam effekt på blodsocker och blodfetter. Också blodtrycket mår bra av motion.
Många med diabetes typ 2 behöver blodsockersänkande läkemedel och insulininjektioner vid sidan av kost- och motionsbehandling. Ibland måste läkemedel mot högt blodtryck och onormala blodfetter sättas in.

Vad ska man bjuda diabetiker på?
Man behöver inte ställa till med något extra för diabetiker eller andra som är måna om sin hälsa. Bjudmat till diabetiker behöver inte sötas på något speciellt sätt. Du kan bjuda på salt eller sött – men helst fettsnålt och i små portioner. Då kan diabetikern själv bestämma vad han eller hon vill äta. Frukt är för det mesta utmärkt bjudmat, till exempel vid möten och sammanträden.
Fettsnåla vetebullar och bärpajer är alltid bra kaffebröd. Däremot kan man gärna hoppa över feta bakverk som wienerbröd och bakelser på mördeg.
Om det bjuds på förfriskningar är det bra att duka fram sockerfria varianter och mineralvatten med låg natriumhalt. Många föredrar dem. Ställ gärna fram icke-energigivande sötningsmedel till kaffet.

På resande fot

passport

Enligt uppgifter från Luftfartsverket får flygpassagerare ha med sig läkemedel och hjälpmedel för medicinering i flygplanet. Läkemedel får transporteras antingen i kabinen eller i bagaget i lastutrymmet.

Hur läkemedel transporteras beror på vilken temperatur de ska förvaras i och om passageraren behöver läkemedlen under resan. Insulin måste alltid transporteras i handbagaget. Kom ihåg att uppge i säkerhetskontrollen att du har insulinpennor, insulinpump och andra injektionshjälpmedel i handbagaget.

Ta gärna med dig ett giltigt recept på resan och ett intyg på engelska att du har diabetes.